III.
UPPLOPPET.
KLOCKAN VAR OMKRING ELVA PÅ KVÄLLEN. Gondy hade icke tagit hundra steg på Paris gator, förrän han märkte den besynnerliga förändring, som försiggått.
Hela staden syntes uppfylld av fantastiska varelser; man såg tysta skuggor bryta upp stenläggningen på gatorna, andra framdraga och vräka omkull kärror, en del åter gräva gropar, som kunde uppsluka hela kompanier ryttare. Alla dessa så ivrigt sysselsatta personer gingo, kommo, sprungo, likt avgrundsandar, som förehade något hemlighetsfullt arbete. Det var tiggare från la Cour des Miracles, vigvattensutdelarens tjänsteandar, vilka uppförde barrikader till den följande dagen.
Gondy betraktade med en viss förskräckelse dessa mörkrets män, dessa nattliga arbetare; han frågade sig själv, om han, som frambesvurit alla dessa ruskiga varelser ur deras nästen, även skulle ha makt att driva dem tillbaka dit. Då någon av dem närmade sig honom, var han färdig att göra korstecknet.
Han kom fram till Saint-Honorégatan och följde den till Ferroneriegatan. Här förändrades scenen; här sprungo han-
