Den här sidan har korrekturlästs
— En vacker stöt! utropade Porthos.
— Jag har en son, sade Athos, jag ville leva!
— Äntligen, utbrast d'Artagnan, har Gud låtit höra sin röst!
— Det var inte jag, som dödade honom, mumlade Athos, det var ödet!
Sida:Myladys son del II 1925.djvu/317
