XXXI.
EFTER ATT HA UNDSLUPPIT FARAN ATT BLI STEKT RISKERAR MOUSQUETON ATT BLI UPPÄTEN.
EN DJUP TYSTNAD HÄRSKADE LÄNGE I BÅTEN efter den förfärliga scen, vi nyss beskrivit. Månen, som visat sig några minuter, liksom om försynen velat, att ingen enda omständighet av denna tilldragelse skulle döljas för åskådarnas blickar, gömde sig åter bakom skyarna, överallt utbredde sig åter mörkret, så förfärande o alla öknar och synnerligast i den flytande öken, man kallar oceanen. Man hörde blott vestanvindens tjut mot vågornas toppar.
Porthos var den förste, som bröt tystnaden.
— Jag har sett åtskilligt, sade han, men ingenting har till den grad uppskakat mig som det jag nyss såg. Så upprörd jag än är, måste jag dock tillstå, att jag känner mig obeskrivligt lycklig. Mitt bröst är som befriat från en centnertyngd, och jag kan äntligen andas fritt.
Porthos andades också verkligen så bullersamt, att det gjorde heder åt hans starka lungor.
