XXXIV.
HÖGSTE BEFÄLHAVARENS TRE LÖJTNANTER.
ENLIGT ÖVERENSKOMMELSE OCH I DEN ordning, de sinsemellan uppgjort, begåvo sig Athos och Aramis, sedan de lämnat hotellet, iväg till hertig de Bouillons hus.
Natten var mörk, och ehuru dygnets tysta, ensliga timmar tillstundade, hördes ännu dessa mångstämmiga, bullrande ljud, som väcka en belägrad stad ur dess slummer. Vid varje steg påträffades barrikader, vid varje gathörn utspända kedjor, vid varje korsväg bivuaker; patruller passerade varandra, i det de utbytte lösenord.
Athos och Aramis hade icke ridit hundra steg, förrän de anhöllos av de vid barrikaderna utställda skiltvakterna, som begärde lösen av dem; de svarade, att de voro på väg till herr de Bouillon för att meddela honom en viktig underrättelse, och man åtnöjde sig då med att giva dem en ledsagare, som följde dem under förevändning att visa dem vägen, men var ålagd att hålla ett vaksamt öga på dem.
Denne följeslagare gick före, sjungande:
Den bålde herren till Bouillon
han plågas av sin gikt.
