Sida:Myladys son del II 1925.djvu/383

Den här sidan har korrekturlästs

— Nej, jag tackar.

— Om vi alla fyra äro arresterade och tillsammans, tror jag inte det är någon fara. Inom tjugufyra timmar skulle vi alla fyra vara på fri fot.

— Nej, min vän, sedan jag dödat Châtillon, alla Saint-Germaindamernas avgud, har min person vunnit för stor ryktbarhet för att jag inte i dubbelt mått bör frukta fängelset. Drottningen vore i stånd att som vanligt följa Mazarins råd, och Mazarin skulle säkert tillstyrka att låta döma mig.

— Gott, jag går då ensam och anhåller om audiens hos Anna av Österrike.

— Farväl, Athos, jag går och låter värva en armé.

— Vad då för?

— För att belägra Rueil.

— Var träffas vi?

— Vid foten av kardinalens galge!

De båda vännerna skildes åt, Aramis för att återvända till Paris, Athos för att bereda sig tillträde hos drottningen.