XXXVIII.
HERR MAZARINS KONUNGAVÄRDIGHET.
ATHOS ARRESTERING HADE ICKE MEDFÖRT det minsta buller, ej väckt minsta skandal eller uppseende; den var i själva verket nästan okänd. Följaktligen hämmade den ej i minsta mån händelsernas gång, och den av staden Paris avsända deputationen underättades högtidligen om, att den kunde inställa sig inför drottningen.
Tyst och högdragen som alltid emottog drottningen de deputerade; hon lyssnade till deras besvär och böner, men när de talat till slut, syntes Annas av Österrike ansikte så likgiltigt att man ej kunde veta, om hon verkligen hört, vad de yttrat.
Mazarin, som var närvarande vid detta företräde, hörde i alla händelser mycket väl, vad de deputerade begärde. De hade nämligen i klara och bestämda ordalag yrkat ej mer eller mindre än kardinalens förvisning.
Då talet var slut, och drottningen förblev stum, sade Mazarin:
— Mina herrar, jag förenar mig med er för att hos drottningen bönfalla att hon ville söka sätta en gräns för sina un-
II. M. S. 25
