XLII.
HERR MAZARINS OUBLIETTER.
DE BÅDA FÖRMENTA SOLDATERNA GINGO HELT allvarsamma efter kammartjänaren; han öppnade för dem en dörr till förstugan och sedan en annan till ett slags väntrum och visade dem två taburetter.
— Förhållningsordern är mycket enkel, sade han. Ni låta blott en enda person slippa in här, hör ni det? Blott en enda, inga andra, och denne herre lyda ni i allt. Vad beträffar tiden att gå härifrån, så kunna ni inte misstaga er därpå… ni vänta blott, tills jag avlöser er.
D'Artagnan var mycket väl känd av denne kammartjänare, som ej var någon annan än Bernouin. Som svar mumlade han därför endast ordet ja, med så litet gascogniskt och så mycket tyskt uttal som möjligt.
Vad Porthos beträffar, hade d'Artagnan tagit hans löfte, att han icke skulle säga något.
Bernouin avlägsnade sig, sedan han låst igen dörrarna.
— Ah, sade Porthos, då han hörde nyckeln vridas om i låset, här tycks det höra till bruket att låsa in folk. Det ser
