är inte fråga om dig nu, utan om monseigneur och hans ovärdige tjänare, chevalier d'Herblay.
— Nåväl, vad önskar ni, min herre, utom de allmänna villkoren, till vilka vi skola återkomma?
— Jag önskar, monseigneur, att man ger fru de Longueville Normandie tillika med fullständig absolution och femhundratusen livres. Jag önskar vidare, att hans majestät konungen värdigas stå fadder till den son, med vilken hon nyligen nedkommit, och att monseigneur, sedan ni övervarit dopakten, beger er bort att betyga hans helighet påven sin vördnad.
— Det vill säga, ni vill, att jag skall taga avsked från mitt ministerämbete, att jag skall lämna Frankrike… gå i landsflykt?
— Jag önskar, att monseigneur vid första ledighet blir påve och förbehåller mig då att få anhålla om oinskränkt avlat för mig och mina vänner.
Mazarin gjorde en grimas, omöjlig att beskriva.
— Och ni, min herre? frågade han d'Artagnan.
— Jag, monseigneur, svarade gascognaren, förenar mig i alla avseenden med chevalier d'Herblay, utom beträffande den sista punkten, vari jag helt och hållet skiljer mig från honom. Långt ifrån att önska, att monseigneur skall lämna Frankrike, önskar jag, att ni stannar i Paris; i stället för att önska er bli påve, önskar jag, att ni fortfar att vara premiärminister, ty monseigneur är en stor statsman. Såvitt det beror på mig skall jag också bemöda mig om att göra er till herre över hela fronden, men med villkor att ni ger första musketörkompaniet åt någon, som jag utser därtill. Och du, Porthos?
— Ja, nu är det er tur, min herre, tala!
— Jag önskar, svarade Porthos, att herr kardinalen för att hedra mitt hus, som lämnat er en fristad, behagade till minne av detta äventyr upphöja mitt gods till baroni, samt giva löfte om Saint Espritorden åt en av mina vänner vid första utnämning, hans majestät täckes göra.
— Ni vet väl, min herre, att man måste avlägga prov för att erhålla denna orden.
— Min vän kan avlägga dessa prov. Om så är nödvän-
