XLV.
HURULEDES D'ARTAGNAN MED ETT PAPPER OCH EN HOTELSE VINNER LÅNGT MER ÄN MED SIN VÄRJA OCH SITT NIT.
D'ARTAGNAN KÄNDE SIN MYTOLOGI: HAN visste, att tillfället blott har en hårtofs, vari man kan gripa det, och han var icke den, som lät det gå sig ur händerna.
Han uppgjorde en bestämd och säker plan för sin resa och skickade hästar för ombyte till Chantilly, så att han inom fem eller sex timmar kunde vara i Paris. Men innan han gav sig av, besinnade han, att han nu lämnade det säkra bakom sig och begav sig rätt in i det osäkra.
— I sanning, sade han sig, då han skulle stiga till häst för att verkställa sitt farliga värv, Athos är i ädelmod en riktig romanhjälte, Porthos har ett förträffligt sinnelag, men låter lätt påverka sig, Aramis har ett gåtfullt ansikte, han är alltid outgrundlig. Vad skola väl dessa tre element framalstra, då jag inte är närvarande för att sammanhålla dem? Kardinalens befrielse, kanske! Med kardinalens befrielse vore detsamma som våra förhoppningars sammanstörtande, och våra
