— Jag hör och beundrar er, min herre, svarade Anna av Österrike. Jag har verkligen sällan sett prov på en sådan oförskämdhet.
— Ah, genmälde d'Artagnan, nu har turen kommit till ers majestät att misstaga sig på våra avsikter, liksom herr Mazarin förut gjort.
— Ni bedrar er, min herre, sade drottningen; jag misstar mig så litet, att ni om tio minuter skall vara arresterad och att jag, i spetsen för min armé, om en timme beger mig iväg att befria min minister.
— Jag är övertygad om, att ers majestät inte skall begå en sådan oförsiktighet, svarade d'Artagnan, först och främst därför att den vore alldeles gagnlös och skulle medföra de svåraste följder. Innan kardinalen hunnit bli befriad, vore han död, och hans eminens är så fullt och fast övertygad om sanningen av vad jag nu säger, att han tvärtom anmodat mig. att göra allt vad jag kunde för att få ers majestät att ändra beslut, i händelse ers majestät skulle hysa dylika tankar.
— Nåväl, jag åtnöjer mig då med att arrestera er.
— Lika litet, madame, ty en sådan händelse ha vi lika väl beräknat. Om jag i morgon icke återvänder på utsatt timme, föres kardinalen till Paris.
— Det hörs ganska väl, min herre, att ni levat långt skild från människor och tilldragelser, ty eljest skulle ni veta, att kardinalen redan fem eller sex gånger varit i Paris, sedan vi begåvo oss därifrån, att han där träffat herr de Beaufort, herr de Bouillon, koadjutorn och herr d'Elboeuf, och att ingen enda av dem tänkt på att arrestera honom.
— Förlåt, madame, men allt det där vet jag. Också är det varken till herr de Beaufort, herr de Bouillon, koadjutorn eller herr d'Elboeuf. som mina vänner skola föra kardinalen utan till parlamentet, som själva herr Mazarin inte är rik nog att kunna köpa.
— Jag tror sannerligen. sade Anna av Österrike, att ni hotar er konungs moder!
— Madame, svarade d'Artagnan, jag hotar blott, därför att man tvingar mig därtill. Jag rätar på mig, emedan jag
