Sida:Myladys son del II 1925.djvu/73

Den här sidan har korrekturlästs

— Jag ger er oinskränkt fullmakt. Tag så stark eskort ni behagar.

D'Artagnan skakade på huvudet.

— Jag tycker ändå, att det vore säkraste sättet, återtog Mazarin.

— Ja, för er, monseigneur, men inte för drottningen.

Mazarin bet sig i läppen.

— Hur skola vi då gå tillväga? frågade han.

— Det skall bli min omsorg, monseigneur.

— Hum, mumlade Mazarin.

— Ni måste avstå hela ledningen av företaget åt mig.

— Men…

— Eller också vända er till någon annan, fortfor d'Artagnan, i det han gjorde min av att gå.

— Ah, sade Mazarin för sig själv, jag tror han går sin väg med diamanten.

— Herr d'Artagnan, min bäste herr d'Artagnan, sade han med inställsam röst.

— Monseigneur!

— Ansvarar ni mig för allt?

— Jag ansvarar för ingenting, men jag skall göra mitt bästa.

— Ert bästa?

— Ja.

— Gott, då litar jag på er.

— Det var då väl det, sade d'Artagnan för sig själv.

— Ni kommer alltså hit klockan halv tio?

— Och jag finner ers eminens färdig?

— Ja, alldeles färdig.

— Då är saken uppgjord. Vill monseigneur nu tillåta mig att få företräde hos drottningen?

— Vad skall det tjäna till?

— Jag önskar inhämta hennes majestäts order av henne själv.

— Ni är då angelägen om att träffa henne?

— Ja, det är nödvändigt, monseigneur.