VIII.
KOADJUTORNS VAGN.
NÄR D'ARTAGNAN KOM FRAM TILL tullporten, tillfrågades han, vem han var, och när man på hatten och kappan såg, att han var officer vid musketörerna, samlade alla sig kring honom i avsikt att förmå honom att ropa: Ned med Mazarin!
Denna första hotande rörelse oroade honom väl till en början, men när han fick veta, vad det var fråga om, ropade han med så klar och ljudlig stämma, att även de mest misstänksamma blevo tillfredsställda.
Han följde nu Richelieugatan och övertänkte bästa sättet att även föra drottningen ur Paris, ty att bortföra henne i en vagn med franska vapnet var ej att tänka på. I detsamma varseblev han ett ekipage vid porten till det hus, som beboddes av fru de Guémenée.
Han fick plötsligt en ingivelse.
— För tusan, sade han för sig själv, det vore ett präktigt krigsputs!
Han närmade sig vagnen och betraktade vapnet på vagnsdörren samt livréet på kusken, som satt på kuskbocken.
