köksträdgården, öppnade en liten sidoport, varifrån man kom ut på en gångstig, och över trädgårdsmuren såg d'Artagnan honom så flyga bort som en pil, i det han böjde ned huvudet under de hängande, blomhöljda lönn- och akacieträden. D'Artagnan hade redan förut iakttagit att gångstigen förde till Blois.
— Aha, sade gascognaren, se där en ungdom, som redan har sina små hemligheter, och som inte tycks dela Athos hat mot det täcka könet! Han rider inte ut för att jaga, eftersom han varken har vapen eller hundar med sig, inte heller är han skickad av någon, eftersom han stjäl sig ut i smyg. Men vem döljer han sig för? Är det för mig eller för sin far? Ty jag är säker på, att greven är hans far. Besitta, den saken måste jag ta reda på, och jag skall tala uppriktigt därom med Athos.
Det blev nu full dager; alla de olika ljud d'Artagnan föregående kväll hört småningom tystna, återkommo nu efter hand: fågeln på grenen, hunden i kojan, fåren ute på fältet.
D'Artagnan stod kvar i sitt fönster för att icke väcka någon, men då han hörde slottets dörrar och fönsterluckor öppnas, ägnade han sista omsorgen åt sitt hår och sina mustascher, borstade efter gammal vana brättena på hatten med ena rockärmen och gick sedan utför trappan. Han hade knappast nått sista trappsteget, förrän han varseblev Athos, som lutade sig ned mot marken som om han sökte efter något.
— God morgon, min bäste värd, sade d'Artagnan.
— God morgon, min vän. Har du sovit gott i natt?
— Utmärkt! Bädden var lika makalös som måltiden i går afton och som ditt vänliga sätt att taga emot mig. Men vad var det du betraktade så uppmärksamt? Har du blivit älskare av tulpaner på senare år?
— Min bäste vän, du ska inte göra narr av mig. Då man är på landet byter man lätt om tycke, och utan att själv märka det, kommer man då att älska alla de sköna ting, som Guds blick framtrollar ur jorden, och som man föraktar, då man bor i staden. Jag stod helt enkelt och betraktade de svärdsliljor jag planterat här vid dammen, och som på morgonen blivit nedtrampade. Trädgårdsdrängar äro de oskickligaste människor
