cennes, att han ofta tänkt på möjligheten att bli inspärrad, och att han för den händelsen påhittat fyrtio olika sätt att fly.
— Monseigneur, om bland dessa fyrtio blott funnits ett enda dugligt sätt, svarade la Ramée, så skulle han ha varit fri för länge sedan.
— Ah, han är inte så dum, som jag trodde, mumlade Mazarin.
— För övrigt glömmer monseigneur, att herr de Chavigny är guvernör på Vincennes, fortfor la Ramée, och att han inte är vän till Beaufort.
— Kan så vara, men herr de Chavigny avlägsnar sig ibland.
— Då han avlägsnar sig, är jag till hands.
— Och då ni avlägsnar er?
— Då sätter jag i mitt ställe en duktig karl, som gärna vill bli kunglig fånguppsyningsman och som håller god vakt, det ansvarar jag för. Under de tre veckor jag haft honom i min tjänst, har jag blott haft en sak att förebrå honom, nämligen att han är alltför hård mot fången.
— Vem är då denne förträfflige Cerberus? frågade kardinalen.
— En viss herr Grimaud, monseigneur.
— Vad hade han för sig, innan han kom till er på Vincennes?
— Han vistades i landsorten, enligt vad de sagt, som rekommenderade honom hos mig. Han ådrog sig där några ledsamheter till följd av sitt svåra lynne, och jag tror, att han under den kungliga uniformen gärna skulle vilja sätta sig i skydd mot straffet.
— Vem har rekommenderat denne man hos er?
— Hertig de Grammonts intendent.
— Han är väl ingen pratmakare?
— Herre Gud, monseigneur, jag trodde länge, att han var stum! Han talar och svarar nästan endast genom tecken, det ser ut som om hans förre husbonde dresserat honom därtill.
— Gott, säg honom då, min bäste la Ramée, att om han håller god och säker vakt, skola vi blunda för hans förseelse i landsorten och sätta på honom en uniform, som skaffar ho-
