då de, för att skänka honom denna faderliga och äktenskapliga glädje, gingo och promenerade på andra sidan löpgraven. La Ramée kände, att hans glada lynne, vilket han tillskrev sin goda hälsa, ej länge skulle hålla stånd mot en sådan levnadsordning.
Denna övertygelse befästes hos honom, då förhållandet mellan hertigen och herr de Chavigny småningom blev allt sämre och sämre, och de slutligen helt och hållet upphörde att träffa varandra. La Ramée kände då ansvaret ännu hårdare och mera tryckande, och för att få en lättnad häri antog han med största glädje ett förslag av sin vän, marskalk de Grammonts intendent, vilken erbjöd honom ett pålitligt biträde. Han talade vid herr de Chavigny, och denne förklarade, att han ej hade något däremot, om han blott blev belåten med ifrågavarande biträde.
Vi anse det överflödigt, att lämna våra läsare ett fysiskt eller moraliskt porträtt av Grimaud. Om de, såsom vi hoppas, ej alldeles glömt bort första avdelningen av detta arbete, ha de också i minnet bibehållit denna aktningsvärda person, som ej förändrats på annat vis än att har blivit tjugu år äldre, en omständighet, som endast gjort honom ännu mer förbehållsam och tystlåten än förut, ehuruväl efter den förändring, Athos genomgått, denne givit honom oinskränkt tillstånd att tala.
