XXIII.
SAINT-DENIS.
DAGEN BÖRJADE GRY, DÅ ATHOS STEG UPP OCH lät kläda sig. Av hans mer än vanligt bleka ansikte och de spår nattvaket kvarlämnat däri, syntes tydligt, att han tillbringat nästan hela natten utan att sova. Tvärt emot denne så kraftfulle och bestämde mans vana låg denna morgon något trögt och obeslutsamt i hela hans väsen.
Detta kom sig därav att han var sysselsatt med tillrustningarna för Raouls avresa, och att han sökte vinna tid. Först och främst polerade han själv en värja, som han tog fram ur ett parfymerat skinnfodral, och såg noga efter, att fästet låg väl i handen och att klingan satt väl fast vid fästet.
Därpå kastade han på bottnen av en kappsäck, som var avsedd för den unge vicomten, en liten med louisdorer fullproppad börs, ropade på Olivain — så hette den betjänt, som åtföljt dem från Blois — och lät denne i hans närvaro nedpacka i kappsäcken alla de saker, som äro nödvändiga för en ung man, som beger sig ut i fält.
