— Ja, tag Mousqueton med, det kan inte skada. Planchet däremot har sina skäl, varför han inte vill bli sedd vid hovet.
— Hur så då?
— Åh, han står illa hos hans eminens.
— Mouston, ropade Porthos, sadla Vulcain och Bayard.
— Och jag, monseigneur, skall väl taga Rustaud?
— Nej, tag en paradhäst, Phebus eller Superbe; det blir en ceremonivisit, vi göra.
— Jaså, sade Mousqueton, i det han andades lättare, det är bara fråga om en visit?
— Ja visst, min käre Mou$ton, ingenting annat. Men stick ändå, för säkerhets skull, dina pistoler i hölstren, mina sitta redan i sadeln och äro laddade.
Mousqueton drog en suck; han förstod inte riktigt ceremonibesök, som man avlade, väpnad ända till tänderna.
— Än du då, sade Porthos till d'Artagnan, ska du inte kläda om dig?
— Nej, jag kommer sådan jag är.
— Men du är ju alldeles våt av svett och neddammad, och dina stövlar äro mycket smutsiga.
— Så mycket bättre, det kommer att vittna fördelaktigt om min iver att efterkomma kardinalens kallelse.
Mousqueton kom nu tillbaka med de tre sadlade hästarna. D'Artagnan hoppade upp i sadeln, som om han redan vilat ut i åtta dagar.
— Planchet, sade han, min långa värja.
— Jag, inföll Porthos, i det han visade honom en liten paradvärja med förgyllt fäste, har bara en hovvärja.
— Nej, tag din stridsvärja, min vän.
— Varför det då?
— Jag vet inte så noga, men tag den i alla fall, tro mig!
— Min stridsvärja, Mouston! befallde Porthos.
— Men det här blir ju en hel krigsrustning, herre? klagade Mousqueton. Vi ska då ut i fält? Säg det så gärna med detsamma, så att jag må taga mina försiktighetsmått.
— Då ni är med oss, Mouston, bör ni alltid taga era försiktighetsmått, inföll d'Artagnan. Antingen har ni inte gott minne