— Om ni menar som tapper soldat, så kan jag gott svara ja på den frågan. Vid La Rochelles belägring, vid Suzepasset och i Perpignan har han gjort långt mera än sin plikt.
— Men ni vet nog, Guitaut, att vi stackars ministrar ofta behöva män, som icke blott äro tappra utan även slipade. Var inte d'Artagnan under Richelieus tid inblandad i någon intrig, varvid han efter vad ryktet säger redde sig på ett skickligt sätt?
— Vad den saken beträffar, monseigneur, sade Guitaut, som märkte, att kardinalen ville locka något ur honom, måste jag säga, att jag inte vet mera än vad ryktet sagt därom. Jag har för min del aldrig blandat mig i några intriger, och om jag någon gång fått förtroende av andras, torde ers eminens förstå, att då hemligheten inte är min, bör jag också bevara den åt dem, som anförtrott mig densamma.
Mazarin skakade på huvudet.
— Ah, sade han, det finns på min ära ganska lyckliga ministrar, som få veta allt, vad de vilja veta.
— Monseigneur, återtog Guitaut, det kommer sig därav att dessa ej väga alla människor på samma våg utan veta att vända sig till krigare, när det är fråga om krig, och till ränkmakare i fråga om ränker. Vänd er till någon intrigant ifrån den tid, varom ni talar, av en sådan får ni kanske veta allt, vad ni önskar … mot betalning förstås.
— Per Baccho! utbrast Mazarin, i det han gjorde en viss grimas, från vilken han aldrig kunde avhålla sig, då det blev frågan om att ge ut pengar. Man får väl betala då … om det skulle vara nödvändigt.
— Jag vet en, som har reda på allt möjligt, om han blott vill säga vad han vet.
— Det blir min sak att förmå honom därtill. Och denne man är …
— Greve de Rochefort.
— Greve de Rochefort!
— Olyckligtvis har han försvunnit för fyra eller fem år sedan, och jag vet inte, vad det blivit av honom.
— Men det vet jag.