XXVI.
STORA LANDSVÄGEN.
DE SKYNDADE SÅLUNDA GENOM DEN LÅNGA förstaden Saint-Antoine och ut på vägen till Vincennes. Snart befunno de sig utom staden, snart i skogen, snart i sikte av byn.
Hästarna tycktes bli mer livaktiga för varje steg, och deras näsborrar började bli röda som brinnande ugnar. D'Artagnan, som alltjämt sporrade sin häst, red knappt två fot framom Porthos. Mousqueton följde två hästlängder bakom dem. Drabanterna kommo efter på längre avstånd, allt efter deras hästars snabbhet.
Från höjden av en backe såg d'Artagnan en grupp folk, som stod på andra sidan löpgraven, mitt emot den del av fångtornet, som vetter åt Saint-Maur. Han förstod, att det var åt detta håll fången flytt, och att han således på den andra sidan kunde erhålla underrättelser. Inom fem minuter hade han uppnått detta mål, där drabanterna efter hand förenade sig med honom.
