XXIX.
PLACE ROYALE.
DE GINGO UNDER TYSTNAD FRAM TILL MITTEN av platsen, men som månen just i detsamma tittade fram ur en sky, drogo de sig tillbaka under lindarna, där skuggan var tätare och ingen kunde se dem.
På flera ställen funnos bänkar; de fyra promenerande stannade framför en sådan. Athos gav en vink, d'Artagnan och Porthos satte sig, Athos och Aramis blevo stående framför dem.
Efter ett ögonblicks tystnad, varunder alla kände, hur brydsamt det var att börja samtalet, sade Athos:
— Mina herrar, vår närvaro vid detta möte bevisar styrkan av vår gamla vänskap, ingen av oss har uteblivit; således har ingen något att förebrå sig.
— Hör på, bäste greve, sade d'Artagnan, i stället för att säga varandra artigheter, vilka kanske ingen av oss förtjänar, så låt oss öppet förklara oss för varandra.
— Jag begär inte bättre, svarade Athos. Jag vill vara öppenhjärtig, tala därför uppriktigt. Ha ni något att förebrå mig eller abbé d'Herblay?
