tryckte en kyss på detta papper … vilken stumma och rörande ömhetsbetygelse Athos hjärta var i stånd att ana, då han öppnade brevet.
Under tiden hade Olivain tömt sin vinbutelj och ätit upp sin pastej, och hästarna hade fått sitt foder. Raoul vinkade värdshusvärden till sig, kastade en écue på bordet, steg åter till häst och lämnade i Senlis brevet på posten.
Den vila, ryttarne och hästarna nu fått, tillät dem att fortsätta resan utan att behöva rasta. I Verberie befallde Raoul Olivain att skaffa sig underrättelser om den unge adelsmannen, som färdades framför dem. Man hade sett honom passera för icke fullt tre kvarts timme sedan, men han var, som värden redan omtalat, väl beriden och red fort.
— Låt oss försöka hinna upp den där adelsmannen, sade Raoul till Olivain. Han begiver sig liksom vi till armén och kan bli oss ett angenämt sällskap.
Klockan var fyra på eftermiddagen, då Raoul anlände till Compiègne. Han åt där middag med god aptit och underrättade sig åter om den unge adelsmannen, som var honom i förväg. Denne hade, liksom Raoul, rastat på värdshuset Klockan och Buteljen, som var det bästa i Compiègne, och därefter fortsatt sin väg, i det han sagt sig ämna taga nattläger i Noyon.
— Låt oss då också övernatta i Noyon, sade Raoul.
— Herr vicomte, invände Olivain vördsamt, tillåt mig göra er uppmärksam på, att vi redan tröttat våra hästar mycket. Jag tror, att det vore bäst att ligga kvar här och i morgon i god tid bege oss av. Aderton lieues är minsann nog för första dagsresan.
— Greve de La Fère vill, att jag skall skynda mig, svarade Raoul, och att jag skall hinna fram till prinsen på fjärde dagens morgon. Vi rida därför ända till Noyon. Vi komma dit klockan åtta. Hästarna få vila hela natten, och klockan fem i morgon bittida bege vi oss åter på väg.
Olivain vågade ej sätta sig emot detta beslut, men han följde knotande.
— Gå på, gå på bara! mumlade han mellan tänderna. Slösa bort era krafter redan på första dagen. I morgon ska ni, i
