alla tillgängliga trupper infanteri och kavalleri och tog vägen åt Vendin, sedan han kvarlämnat hertig de Châtillon för att invänta och komma efter med den övriga styrkan.
Hela artilleriet var färdigt att genast bryta upp, varför det också genast marscherade iväg.
Klockan var sju på kvällen, då marskalken infann sig på utsatt ställe. Prinsen väntade honom där. Som han förutsett, hade Lens nästan strax efter det Raoul ridit bort fallit i fiendens händer.
Kanonadens upphörande hade för övrigt tillkännagivit denna händelse.
Man avbidade natten. Allt eftersom mörkret utbredde sig, kommo efter hand de av prinsen tillkallade trupperna. Det hade förbjudits dem att röra trummorna eller stöta i trumpeterna.
Klockan nio hade natten fullständigt sänkt sig över nejden. En sista återstod av skymning upplyste likväl ännu slätten. Under tystnad satte sig kolonnen i rörelse, anförd av prinsen själv.
Då man kommit bortom Aunay, fick armén Lens i sikte. Några hus brunno, och ett dovt buller, som tillkännagav jämmern hos en med storm intagen stad, trängde till soldaternas öron.
Prinsen anvisade var och en sin post. Marskalk de Grammont skulle kommendera vänstra flygeln och stödja sig på Mericourt, hertig de Châtillon bildade centern, och prinsen, med högra flygeln, stod framom Aunay.
Ordningen för följande dags batalj skulle vara densamma som för arméns dagen förut intagna ställning. Var och en skulle vid uppvaknandet befinna sig på den terräng, där han skulle manövrera.
Rörelsen verkställdes under djupaste tystnad och med yttersta noggrannhet. Klockan tio på kvällen hade var och en intagit sin bestämda ställning. Klockan halv elva visiterade prinsen posterna och gav order för den följande dagen.
Prinsen överlämnade de Guiche åt hans far och behöll Raoul hos sig, men de två unga männen anhöllo att få tillbringa natten tillsammans, vilket beviljades dem.
