XLIII.
VARI BEVISAS, ATT DET FÖRSTA INTRYCKET ALLTID ÄR DET RÄTTA.
DE TRE ÄDLINGARNA TOGO PICARDIEVÄGEN, denna för dem så välkända väg, vilken påminde Athos och Aramis om några av deras märkligaste ungdomsäventyr.
— Om Mousqueton vore med oss, sade Athos, då de kommo fram till ett ställe, där de varit i gräl med vägarbetarna, vad han skulle rysa, då han red förbi det här stället. Kommer du ihåg, att det var här, som han fick den där minnesvärda kulan?
— Besitta, jag skulle inte säga något om det, svarade Aramis, för jag ryser själv vid detta minne. Ser du, där bakom det där trädet är en liten fläck, där jag trodde det var ute med mig.
Man fortsatte sin väg. Snart kom turen till Grimaud att påminna sig förgångna upplevelser. Då de kommo fram till det värdshus, där hans herre och han fordom utfört en så ovanlig dryckesbragd, närmade han sig Athos och sade, i det han pekade på källargluggen:
— Metvurstar!
