— Var lugn, hon skall inte yppa ett ord därom.
Omedelbart därefter inträdde värdinnan; hon kom med leende uppsyn, emedan hon väntade att finna d'Artagnan ensam, men då hon varseblev Planchet, ryggade hon förvånad tillbaka.
— Min kära värdinna, sade d'Artagnan, jag får här presentera er herr bror, som kommer från Flandern, och som jag för några dagar tar i min tjänst.
— Min bror, sade värdinnan, allt mer förvånad.
— Hälsa då på er syster, master Peter.
— Welkom, zuster, sade Planchet.
— Goeden dag, broer, svarade värdinnan förundrad.
— Saken förhåller sig så här, sade d'Artagnan. Den här herrn är er bror, som ni kanske inte känner, men jag känner honom mycket väl. Han har kommit från Amsterdam. Ni skaffar honom under min frånvaro passande kläder. När jag kommer tillbaka, det vill säga om en timme, presenterar ni honom för mig, och fastän han inte kan ett ord franska, tager jag honom på er rekommendation i min tjänst, emedan jag inte kan neka er någonting; förstår ni?
— Ja, det vill säga, jag gissar, vad ni önskar, och det är allt, som behövs, svarade Madeleine.
— Ni är en makalös kvinna, min vackra värdinna. Jag litar på er.
Sedan d'Artagnan givit Planchet en hemlig vink, gick han för att begiva sig till Notre-Dame.
