Hjobs bok.
Doktor M. Luthers Företal till Hjobs bok.Hjobs bok handlar om det spörsmålet: om äfven de fromma drabbas af olycka och lidande, som tillskickas dem af Gud? Här står Hjob fast och håller sig vid, att Gud låter äfven de fromma drabbas af lidande oförskyldt för sin egen äras skull allena, såsom äfven Christus Joh. 9 vittnar om honom, som var blind född.
Däremot sätta sig hans vänner och hålla långa tal, hvarmed de vilja försvara Gud, att han icke straffar någon som är from, utan straffar och plågar han någon, så måste denne hafva syndat. Och hafva så verldsliga och menskliga tankar om Gud och hans rättfärdighet, såsom vore han alldeles såsom vi menniskor äro, och hans rätt såsom verldens rätt är.
Dock talar äfven Hjob, såsom den der befinner sig i dödsnöd, allt för mycket emot Gud och syndar i sitt lidande. Fortsätter vid allt detta likväl att säga om sig, att han icke förskyllat sådant lidande framför andra, såsom det äfven i sanning är.
Men till sist kommer Gud och dömer, att hvad Hjob har talat emot Gud i sitt stora lidande, det har han talat orätt; men hvad han talat emot sina vänner om sin oskyldighet före lidandet, det har han talat rätt. Alltså blifver slutet på historien i denna bok det, att Gud är allena rättfärdig, och dock likväl kan en menniska vara rättfärdig och hafva rätt emot andra äfven inför Gud.
Men det är skrifvet oss till tröst att Gud låter sina stora helgon så stappla, besynnerligen då nöden gäller på. Ty förrän Hjob kommer i dödsångest, lofvar han Gud för förlusten af sina egodelar och sina barns död; men då döden träder honom under ögonen och Gud drager sig undan, gifva hans ord väl tillkänna, hvad för tankar en menniska (hon må vara så helig som helst) hafver emot Gud:
