kap. 16, 17. salomös ordspråk.
2<5Arbetarens hunger arbetar åt honom, ty hans mun drifver på honom.
27En nedrig menniska gräfver efter ondt, och på hennes lappar är likt en eld, som glöder.
28En krångelmakare utsår träta, och en örontasslare skiljer vänner åt.
Kap. 6: 14, 19.
29Våldsverkaren lockar med sig sin nästa, och förer
honom in på en väg, som ej är god.
Mos. 4: 8.
3°I)en som plirar med sina ögon, han har ondt i sinnet; den som kniper ihop sina läppar, han har fullbordat det onda.
Kap. 6: 13; 10: 10.
3IGrått hår är en präktig krona; på rättfärdighetens väg finnes hon.
Kap. 20: 29.
32En tålig man är bättre än en stark, och den som råder öfver sitt sinne större, än den som intager städer.
Kap. 14: 29.
33I barmen kastas lotten, men från HERREN kommer hela dess utslag.
T13ättre är en torr brödbit med ro, än huset fullt af fest-
^ mål med träta.
Kap. 15: 16, 17 : 16: 18.
2En förståndig tjenare skall råda öfver en odåga till son, och skifta arfvet mellan bröder.
3Smältugn för silfret och degel för guldet; men den som pröfvar hjertan är HERREN.
Ps. 66: 10; Jer. 17: 9, 10.
A.
4Illa gör den som lyssnar till falska läppar; lögn be- stås honom, som lånar sitt öra åt skadelysten tunga.*
- Ordagrant: »Lögn är hans, som» m. m.; det vill säga, han
blifver fullproppad med osanning, som genom honom sedan tager vä<jen till andra.
o
5I3en som begabbar den fattige, försmädar hans ska- pare; glad öfver annans ofärd skall ej gå ostraffad.
Kap. 14: 31.
Iljobs bok, Psaltaren m> m. 16
