8Vet du det verkligen icke, du skönaste bland qvinnor,
Så gå endast i fårens spår,
Och för dina killingar i bet
Till herdarnes hufvudqvarter.
9»Vid ett sto för Faraos vagnar
Liknar jag dig, min allra käraste.
10Huru fagra äro dina kinder mellan snörena;
Huru fager din hals prydd med perlbanden!
11Gyllene kedjor vilja vi göra åt dig
Med filigramsarbete af silfver.»
⁎
12»Så länge konungen var i sitt gemak,
Utsände min nardus sin doft.[not 1]
13En myrrapåse är min älskade för mig,
Som hvilar mellan mina bröst;
14En kopherklase är min älskade för mig,
Som växt i Engeddis vingårdar».
⁎
15»Hvad du är skön, min allra käraste;
Ja, skön är du, och dina ögon likna ett dufvopar.»
⁎
16»Hvad du är skön, min älskade, och huld tillika;
Och vår bädd huru svällande!
17Af cederbjelkar är vårt hus;
Af cypress är vår panelning.
Kapitel 2
2.1Men hvad är jag? En blomma blott från Saron,
En lilja, som växer i dalarne.»
⁎
- ↑ S. begagnar sig här, säger en utläggare, af blomsterspråket för att uttrycka sin kärlek och dess längtan.
