na och lugnar den upphetsade hjärnan. Han betraktade den blåvita virvlande röken och kände dess behagliga aromatiska skärpa mot sin gom, medan en förnimmelse av dvallik vila smög genom hans trötta, utpinade kropp. De tre damerna sutto tillsammans på en platt sten.
»Min Gud, så du ser ut, Sadie!» utropade plötsligt miss Adams, och det var det första uppvaknandet av hennes gamla jag. »Vad skulle din mor säga, om hon finge se dig? Du har fullt med grässtrån i håret, och din klänning ser ut som en gammal trasa.»
»Jag tänker att vi alla behöva snygga upp oss litet», sade Sadie i en ton, som var mycket mera undergiven än den forna Sadies. »Mrs Belmont, ni är förtjusande under alla förhållanden, men om ni tillåter, skall jag hjälpa er litet med er klänning.»
Men mrs Belmonts blickar voro långt borta, och hon skakade veinodigt på huvudet, i det hon milt sköt undan den unga flickans hand.
»Jag bryr mig inte om hur jag ser ut. Jag kan inte tänka på sådant», sade hon. »Skulle ni kunna det, om ni hade lämnat den man ni älskar bakom er, såsom jag har gjort?»
»Jag börjar … jag börjar tro, att jag har det», snyftade den stackars Sadie och gömde sitt heta ansikte vid mrs Belmonts moderliga bröst.
