Sida:Mysteriet i öknen 1915.djvu/64

Den här sidan har korrekturlästs

60

uppmuntrande ord till sin tant. Den äldre damen, som kämpade och stretade bland de vita skepnaderna, liknade med sina smala ben och sin gapande mun en kyckling, som schasas ut ur buren.

Chefens mörka ögon kastade en likgiltig blick på miss Adams, men vilade därpå med brännande glöd på den unga flickan. Därpå gav han en kort befallning, och fångarna drevos i en olycklig, hopplös klunga bort till de knäböjande kamelernas skara. Deras fickor hade redan blivit undersökta och deras innehåll kastat i en av säckarna med kamelföda, som Ali Wad Ibrahim knöt igen med egen hand.

»Vet ni, Cochrane», viskade Belmont med en vredeslågande blick på den usla Mansur, »jag har en liten fickrevolver, som man inte har upptäckt. Skall jag skjuta ner den fördömde dragomanen för att han förrått damerna?»

Översten skakade på huvudet.

»Göm den hellre», sade han med dyster min. »Damerna kunna kanske få bättre nytta av den, innan allt är över.»