dem, denna lilla flytande från hemmet avbrutna spån, och vart och ett av kamelernas tysta, klumpiga steg förde dem allt hopplösare bort därifrån. Ännu i dag på morgonen, huru välvillig hade icke Försynen tyckts dem, huru behagligt livet — litet vardagligt kanske, men så lugnt och stilla! Och nu!
De röda huvudbonaderna, de rutiga blusarna och de gula skodonen hade redan upplyst översten om, att dessa män icke voro några kringströvande rövare, utan en trupp av kalifens stående armé. Och medan de nu redo över öknen, visade de, att de hade den stränga disciplin, som deras yrke krävde. En engelsk mil i förväg och långt ut på vardera flanken redo deras spejare, dykande upp och ner bland de gula sandkullarna. Ali Wad Ibrahim anförde karavanen, hans kortväxte, undersätsige underbefälhavare red sist. Tåget var ett par hundra meter långt, och i mitten befann sig den lilla gruppen av modlösa fångar. Intet försök gjordes att skilja dem åt, och mr Stephens lagade snart att hans kamel kom emellan de båda damernas.
»Var inte så bedrövad, miss Adams», sade han. »Det här är en oförsvarlig våldshandling, men det är inte möjligt annat än att myndigheterna komma att ställa saken till rätta. Jag är övertygad om, att vi endast komma att bli utsatta för ett tillfälligt obehag. Om inte den skurken Mansur varit, skulle ni aldrig behövt visa er.»
Det var upprörande att se den förvandling, som hade försiggått med den lilla Bostondamen, ty hon hade på en timme krympt ihop till en gammal gumma. Hennes brunhylta kinder hade sjunkit in, ögonen glänste vilt ur sina djupa, av mörka ringar omgivna hålor. Hennes förskrämda blickar riktades oupphörligt på Sadie. Det måste bestämt finnas någon räddningsängel, som endast kan samla sina bästa skatter i ögonblick av olycka och undergång på livets hav. Ty här gingo nu alla dessa världsbarn sitt sorgliga öde till mötes, och redan hade
