Boston Herald om det här. Det kommer nog att pressa fram många tårar.»
»Stackars mr Stuart!» utropade Sadie, då den yrande mannens entonigt surrande röst åter trängde till deras öron. »Kom, tant, och låt oss se, om vi inte kunna göra något för att lindra hans plågor.»
»Jag känner mig orolig för mrs Schlesinger och barnet», sade överste Cochrane. »Jag kan se er hustru, Belmont, men jag ser ingen annan.»
»Nu för man henne hit», utropade han. »Gud vare lovad! Nu få vi besked om allting. Man har väl inte gjort dig illa, Norah, säg?»
Han sprang fram för att kyssa den hand hans hustru räckte honom, i det han hjälpte henne ned från kamelen. Irländskans vänliga grå ögon och lugna, älskliga ansikte ingav hela sällskapet tröst och hopp. Hon var en from romersk katolik, och det är en tro, som utgör ett förträffligt stöd i stunder av fara. För henne, för den anglikanske översten, för dissenterprästen, för de presbyterianska amerikanskorna, ja till och med för de båda hedniska svarta fältjägarna gjorde religionen samma välvilliga tjänst: den viskade alltid, att det värsta, som världen kan göra oss, är en småsak, och att hur stränga Försynens skickelser än må synas, är det på det hela taget klokast och bäst för oss, att vi glatt gå dit den Högstes hand leder oss. De hade icke en dogm gemensam, dessa olyckskamrater, men de hade den inre djupa anda, den lugna, grundväsentliga fatalism, som är religionens urgamla kärna, fastän nya dogmer växa som förgängliga mossor på dess granityta.
»Mina stackars vänner», sade hon. »Jag kan se, att ni ha haft det mycket värre än jag … Nej, käre John, det är verkligen inte något fel med mig, jag är inte ens törstig, ty vi fyllde våra vattensäckar vid Nilen, och man har låtit mig få så mycket jag velat. Men jag ser inte
