Sida:När vänder björnen sig i idet? – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu/4

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
230
N. E. HAMMARSTEDT.

fattning är detta också förhållandet. Går nu björnen i ide den 14 oktober och lämnar det den 14 april, bör vändningen inträda den 13 januari, tjugondedag-jul, hvilken dag alltså blir midvinterdagen äfven för björnen. Så uppgifves ock från Österdalarna,[1] och därmed synes äfven en i Volkskundemuseum i Berlin befintlig svensk runkalender med årtalet 1688 öfverensstämma. För den 13 eller möjligen den 14 januari bär denna kalender beteckningen BIÖR, hvilken näppeligen kan afse annat än här antydda förhållande.[2] Men härtill inskränker sig ock öfverensstämmelsen mellan de mig till buds stående uppgifterna och nyss gjorda beräkning: af åtta uppgifter afvika icke mindre än sex. Bland dessa synes det dock möjligt, att två i själfva verket gå tillbaka på tjugondedagjul, ehuru de på grund af en kyrkokalendarisk tillfällighet kommit att förflyttas. Dessa uppgifter, den ena från Värmlands Älfdal,[3] den andra från Härjedalen[4], förlägga björnens »omvändelse» i idet till den 25 januari, Pauli omvändelse, hvilken dag i Härjedalen betecknas såsom »midt i vintern».[4] Om ett fordomtima helighållande af björnvändningsdagen vittnar möjligen, att man, enligt doktor Modins meddelande, den dagen skulle förhålla sig tyst både vid gården och i skogen — således ej hugga eller tröska — för att ej störa björnen, som då hämnas.

Från sistnämnda landskap föreligger emellertid ännu en märklig uppgift, nämligen att björnen vänder sig den 7 februari.[5] Denna dag, hvilken icke anknyter sig till någon nutida kalendarisk bemärkelsedag, skulle således äfven den beteckna medlet af vintern, »midt i vintern», en beräkning af midvintern som nära öfverensstämmer med lapparnas förläggande af denna termin till tiden mellan den 5 och 11 februari och själfva midvintercentrum (talwe quoutel) till den 8 februari.[6]

Jag har för många år sedan förklarat denna företeelse i lapparnas kalender såsom en kvarlefva af en nordisk årstredelning, hvars

  1. Grop Anna Olsdotter, Boda.
  2. Jfr Brunner, Ein Runenkalender von 1688, s. 13—14 i Amtliche Berichte aus den Königl. Kunstsammlungen. 32 Jahrg. Nr 1. Berlin 1910.
  3. Medd. af fröken Berta Edgren, Vingäng, Ransby.
  4. 4,0 4,1 Medd. af dr E. Modin.
  5. Medd. af hr E. Fundin.
  6. Se K. B. Wiklund, Om lapparnas tideräkning s. 15 i Nordiska Museets Meddelanden 1895—1896. Stockholm 1897.