med tobakspipan i mun — Kronhusgatan n:o 28, 3:dje våningen — i utdragssoffan, med pankor i perspektiv.
Nu ha vi Bellman:
Spelmannen.
V. 4. Vin uti glasen,
Spel på kalasen,
Dunder i basen,
Alltid sig bör
Lif uti barmen.
Styrka i armen,
Fattning i harmen
Allt ondt bortkör.
Hej bör!
Vin uti glasen,
Hej kör!
Dunder i basen.
Sjung falleralla!
Spel rogar alla.
Låtom oss tralla
Hej ho!
Därpå behagar författaren lämna ett prof på sin satir.
Knappnålen.
V. 3. Och tjocker om hufvudet är jag. Nåväl,
Det där är ju dygd, vid min knappenålssjäl!
Blott väl man är putsad och glänser — ja då
Må hufvudet vara så pundigt som två,
Och inte förthy och emedan
Jag är ju så slipad och hal,
Och intet det rörer mig sedan
Och knoppen skull’ anses för skral.
Så börjar författaren att känna sig liksom lite hemma.
