Sida:När vi började 1902.djvu/13

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

MITT ungdomslif var, såsom man vet, sjömannens. Den tiden var segelfartygens, dem ångan ännu icke hade undanträngt. Utan tvifvel fanns det väl mera verklig poesi i sjölifvet då än nu, åtminstone förekommer det mig så i dag, i det jag blickar omkring två tredjedels sekel tillbaka i tiden. Om jag än icke med full sanning kan säga, att mitt sinne för sång och dikt föddes ute på vågen, så är dock visst att det der fann riklig näring och stark utveckling. Med ungdomlig tjusning omfattande sjölifvet, lyssnade jag hänryckt till böljornas slag emot skären. Med hänförelse bredde jag de hvita vingarna ut öfver ekkölarne och