Sida:När vi började 1902.djvu/138

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
110
HILMA ANGERED STRANDBERG.

stod jag ensammare än någonsin förr. Och med vinterns inbrott drog jag åter bort från den ogästvänliga bygden.

Förhållandet mellan innevånarne och mig blef aldrig annorlunda. När jag snart därpå för alltid lämnade fiskläget, var jag i högre grad en främling än den dag jag första gången beträdde dess strand.

⁎              ⁎

Detta var för många år sedan. Det var midt i stridens hetta. Och då såg man nog icke skogen för bara träd. Men det var väl heller icke det det gällde. Det gällde att utan hänsyn röja för öppnandet af nya djupare perspektiv.

Ej minst i den egna diktarpersonlighetens dunkla skog.


Hilma Angered Strandberg.