någon kännedom om de förnumstiga funderingar en liten egenkär, bortskämd mamsell i sin inskränkthet och okunnighet satt och klottrade ned på papperet. Men han hade ändå råkat få se ett ställe i boken, där hjältinnan talar om att kvinnorna skola komma att tränga in på arbetsmarknaden som kineserna i Amerika, och han hoppades att den som kunde framkomma med ett yttrande så dumt och så fräckt icke skulle undgå sin välförtjänta näpst.
Där låg en af mina illusioner krossad och förtrampad, och af de andra blef det heller icke mycket kvar.
Visserligen sågo en del läsare och recensenter hvad jag menat, för hvilket jag än i dag ägnar dem en varm tacksamhet. Men på det hela taget blefvo mina ljusa förhoppningar ganska illa realiserade. Det nya i mitt ämne, som jag trott skulle åstadkomma en sådan väckelsens effekt, observerades icke af någon människa. Talade man om bokens idé, så räknades den som sagdt merendels till den gamla vanliga indignationslitteraturens hugskott. Och ville man vara vänlig och framhålla arbetets värdefulla egenskaper, sade man att det var lättläst och underhållande.
Ja, så gick det med den storhetsdrömmen!
Men i dess ställe hade jag förvärfvat mig en hälsosam lärdom, den, att det finns två konster som äro synnerligen svåra, den ena att reformera världen och den andra att skrifva så att alla människor förstå en.
Anna Wahlenberg.
