Där låg en gammal prästgård vid en gammal kyrka på slätten. Där var fyra längor i fyrkant med inkörsport i logen midt emot boningslängan. Det var låga, små rum; det var inåtvändt och förtroligt. När den unge vice pastorn blåste flöjt, kom hästen och stack hufvudet in genom fönstret för att lyssna.
Hästen är för länge sedan död, den gamla kyrkan står tom, och prästgårdens manbyggnad har brutit sig lös från bondlängorna, fått villafasoner och vändt frontispisen mot landsvägen. Den nya kyrkan nere vid stationen en half fjärdingsväg från den gamla liknar en bondtös i köpstadsgrannlåt, som står sysslolös utanför det moderna samhället. Det moderna stationssamhället har storhetsdrömmar och vill bli stad; där finns redan gator och torg med stora stenhus och två hotell; och allt detta
