MIN FÖRSTA BOK.
Jag kan inte minnas någon tid, då jag inte kunde läsa och skrifva. Och så snart jag kunde skrifva bokstäfver, skref jag historier. Med blyerts på dubbla linier och på något högst besynnerligt gammalt groft blåaktigt papper från början af århundradet, hvilket, blad efter blad, rycktes ur salig lagmannens obegagnade kontorsböcker, som legat på loftet i nära sjuttio år, innan de hamnade i vår barnkammare. Hade det fått sitta kvar innanför pärmarna, hade det säkert ännu varit lika oförgängligt, styft och prassligt som jag minns det, men i min ungdomliga hand visade det sig ytterst förgängligt, och icke den allra minsta lilla bit finns kvar af någon af dessa »historier».
Därefter minns jag berättelsen om »Ester och Valdemar», hvilken skrefs på vinden öfver brygghuset och likaledes försvunnit från jordens yta.
