utan att jag själf någonsin reflekterade däröfver — blef boken den första någorlunda genomförda s. k. »naturalistiska» kvinnoskildring, som utkom i Sverige.
Detta första utkast är — såvidt jag efter min individuella ståndpunkt nu kan bedöma det — bättre (d. v. s. naturligare och mera ursprungligt) än både öfversättningen Flirtations, hvilken under en så egendomlig konstnärs hand som Bangs naturnödvändigt retoucherades, och »Berta Funcke», hvilken lika naturnödvändigt påverkades af den redan utgifna danska öfversättningen samt af min sträfvan att uttänja det spensliga ämnet till en någorlunda passabel roman. Men det kan mycket väl hända att jag i detta fall är partisk — jag har alltid hållit mest af mina böcker, innan de blefvo färdiga.
Under det sista året jag vistades i Stockholm, hade jag hos en familj, i hvilken vi båda umgingos, ofta träffat en ung flicka, som var fem à sex år äldre än jag själf och som ganska mycket deltog i sällskapslifvet. Hon var vacker, af en intressant och melankolisk typ, »modern» i fråga om konst och litteratur samt hade till och med den — som det då tycktes mig — oskattbara lyckan att personligen känna några konstnärer och åtminstone en dramatisk författare. Hon var romanesk, något inbillningssjuk och med en utpräglad lust att tala om sig själf, hvilket hon gjorde med betydligt större förmåga för psykologisk analys än jag hittills varit van att påträffa hos mina flickbekanta. Dessutom hade hon ett par brutna förlofningar, eller åtminstone en, på sitt samvete och med mig, hvilken hon
