EN SPARF i TRANEDANS.
Jag har att välja bland förhistorierna för någon af mina första böcker. Jag kunde ta den, som, tillkommen under en ljus och lycklig sommarmånad, bar prägeln däraf med sig, ehuru dess fabel var vemodig nog, och med sin harmoni vann mig en alldeles oväntad popularitet, »En gammal historia». Men att lägga ut den lilla romanens innehåll och de stämningar och svagt doftande potpourri-blad, som på en nyck togo gestalt och nytt lif i den, skulle icke ge mer, än hvad hvar och en kan läsa sig till, ifall man ännu läser boken. Jag vänder mig i stället mot en, som just ingen alls har läst, den första jag gaf ut, en samling dikter. Icke därför att det är mycket att säga om den heller, men emedan den ändå gömmer på flere år af den förberedelsetid, som, kanske oftast upprörd nog i sin obemärkthet, ligger bakom alla författares framträdande inför allmänheten.
