OCKSÅ EN DEBUT.
Detta är historien om ett verk, hvarmed jag tänkte debutera inför allmänheten, då jag var tretton år.
Jag hade skrifvit så länge jag mindes. Vers naturligtvis. Vår generation skref inte prosa. Åtminstone kan jag svara för mig själf — jag skref ingen prosa. Prosa var de förfärliga stycken, som stodo i Herrman Bjurstens läsebok, de som inte voro vers. Sådana som Företal till Haqvin Spegels Guds verk och hvila, som Äreminne öfver Riksrådet och Fältmarskalken Lennart Torstenson, som Böttigers Italienska Studier och flera andra, som jag hatade.
Fryxells historia var inte prosa, det var Fryxells historia, och Andersens sagor — det var Andersens sagor. Om någon sagt mig, att också detta var prosa, och att David Copperfield var prosa eller Kenilworth eller Robert Bruce — jag undrar hvad
