dem, som antagligen icke innebära någon direkt risk; man skulle sålunda sakna garanti för att lagens verkningar på en gång bleve rättvisa och effektiva. Härtill kommer, att det ifrågavarande önskemålet till icke oväsentlig del kan vinnas på indirekt väg, dels därigenom att många av de svåraste fallen träffas av de föreslagna bestämmelserna angående sinnessjukdom och själsabnormiteter (dipsomani), dels också genom en lämplig avfattning av andra stadganden inom den civila lagstiftningen.[1]
Dövstumhet har Fakulteten av liknande skäl ej velat uppställa såsom direkt äktenskapshinder. Det är nämligen endast den medfödda, på ärftlig grund vilande formen av detta lyte, som synes äga någon större rashygienisk betydelse, och i många fall är det omöjligt att bestämt avgöra, huruvida sjukdomen verkligen är medfödd eller i tidig ålder förvärvad. Man torde också vara berättigad att hysa den förhoppningen, att en stigande upplysning skall förmå allt flera personer, som lida av dövstum het eller andra lyten av från ärftlighetshygienisk synpunkt tvivelaktig natur (såsom disposition för tuberkulos m. m.), att före äktenskaps ingående inhämta sakkunnigt råd och ställa sig detta till efterrättelse.
Bland de veneriska sjukdomarne har syfilis framförallt genom sin egenskap att kunna överföras till fostret och på så sätt redan i moderlivet verka förstörande på den kommande generationen, med rätta blivit räknad såsom det antagligen mest olycksbringande bland rasgifterna, under det att gonorrhéens huvudsakliga betydelse för släktet ligger däri, att den så ofta föranleder ofruktsamhet. Den egentliga faran av dessa sjukdomar kan emellertid, under förutsättning av en omsorgsfull vård, anses vara av övergående natur, och Medicinska fakulteten har därför kunnat inskränka sitt yrkande till att de veneriska sjukdomarne skola utgöra äktenskapshinder, så länge de befinna sig i smittosamt stadium.
Rörande de frågor, som ytterligare kommit till diskussion i det ifrågavarande utlåtandet, skall här blott nämnas, att de förslag, som redan förut från skilda håll fram ställts om ett allmänt stadgande av läkareundersökning för rätt att ingå äktenskap, visserligen synas äga full befogenhet från medicinsk synpunkt, men att Fakulteten, på grund av en del närmare angivna praktiska svårigheter, icke ansett sig kunna för närvarande tillstyrka ett dylikt generellt stadgande, utan inskränkt sin fordran på läkareundersökning till sådana fall, där det kan misstänkas, att något äktenskapshinder av ovan angiven art föreligger, eller där det är fråga om dispens från gällande lag.
Upsalafakultetens förslag får naturligtvis icke betraktas såsom en definitiv lösning av den ytterst komplicerade frågan, utan endast såsom ett första försök att inom äktenskapslagstiftningen
- ↑ Såsom exempel på en dylik indirekt verkan av lagen må här anföras, att enligt tysk såväl som schweizisk rätt kan en person förklaras omyndig på grund av dryckenskap och därigenom också utan vidare förlora sin rätt att ingå äktenskap utan förmyndarens medgivande.
