Några medel, som direkt skulle kunna påverka arvsubstansen i gynnsam riktning och därigenom höja släktets nivå, känner vetenskapen icke, och det torde vara ovisst, om vi någonsin skola finna något medel av denna art. Men det finnes en annan väg att nå målet, en väg, som naturen själv anvisat, och den vägen heter selektion, urval.
Jag torde här ej behöva närmare ingå på Darwin’s genialiska teori, att djurens såväl som växternas utveckling till högre och högre fullkomning huvudsakligen vunnits därigenom, att de sämre anpassade individerna i kampen för tillvaron och i konkurrensen om makan blivit besegrade och tillbakaträngda, och att alltså de bättre utrustade individerna av naturen blivit utvalda att fortplanta sitt släkte i större proportion än de undermåliga. Riktigheten av selektionstanken har i våra dagar på ett slående sätt bekräftats genom de glänsande resultat i avseende på rasförädling, som djuruppfödare och kanske ännu mer växtodlare vunnit genom ett noggrant urval av de individer, från vilka de skaffat avkomma eller hämtat utsäde. Föräldraurval är en av de allra viktigaste bland de faktorer, som bestämma alla levande släktens natur, deras utveckling och framtid. Och det är förnämligast genom att efter förnuftiga principer påverka och leda föräldraurvalet inom vårt eget släkte, som eugeniken kan hoppas uträtta något till rasens förädling.
Selektionens inflytande på människosläktets utveckling är i våra dagar icke detsamma som i forna tider. I naturtillståndet var människan säkerligen underkastad ett mycket strängt, men för rasen i sin helhet särdeles hälsosamt naturligt urval. Endast de med kroppskrafter och intelligens bäst rustade individerna kunde stå sig i kampen för tillvaron och fortplanta släktet. Med stigande civilisation har förhållandet småningom ändrats; förbättrade levnadsförhållanden, filantropi och hälsovård göra, att i våra dagar även många från födelsen kroppsligt eller andligt mindervärdiga individer behållas vid liv och även få tillfälle att alstra en liknande avkomma. Selektionen har till största delen förlorat sin visserligen grymma, men i stort sett välgörande inverkan på vårt släktes vidare utveckling; och icke nog därmed, i vårt moderna samhällsliv finner man talrika exempel på, att just de bättre utrustade individerna antingen offras eller åtminstone ställas i sådana förhållanden, att de ha svårare att bilda familj och proportionsvis lämna mindre tillskott till nästföljande generation än de sämre elementen. Detta urval i dålig riktning har man kallat kontraselektion.
Såsom exempel på det sagda må först framhållas, hurusom det gynnsamma inflytande, som äktenskapsurvalet otvivelaktigt även i våra dagar utövar (därigenom att de allra sämsta, kroppsligt eller andligt undermåliga individerna ha mindre utsikter att få gifta sig än de, som åtminstone äro försörjningsdugliga), säkerligen fullt upp motväges därav, att vid val av make börd och förmögenhet ofta tillmätas större betydelse än de från rashygienisk synpunkt vida
