värdefullare egenskaperna, såsom hälsa och begåvning. — Avgjort i kontraselektorisk riktning verkar emigrationen, därigenom att det företrädesvis är de livskraftigare och mera företagsamma elementen, som gå förlorade för landet, under det att de apatiska, arbetsodugliga och kroppsligt eller andligt undermåliga, självmant eller på grund av Förenta Staternas portförbud för mindervärdiga immigranter stanna hemma. — Sjöfart, militärtjänst och en del andra yrken, som å ena sidan ställa något högre fordringar på utövarnes kropps- eller själskrafter, å andra sidan medföra ökad risk för liv eller hälsa, verka i samma riktning, därigenom att i dem offras proportionsvis ett större antal individer av mer än genomsnittskvalitet. — Vissa yrken med lång utbildningstid, inom vilka de ökade pretentionerna på livet ej motsvaras av de ekonomiska förmånerna, förhindra eller fördröja äktenskaps ingående och minska nativiteten inom dessa klasser. — Och slutligen se vi, huru stadslivet framförallt lockar de spänstigare, mera företagsamma befolkningselementen, på samma gång som det försätter dem under en vida ogynnsammare miljö (trångboddhet, alkoholism, veneriska sjukdomar m. m.).
Med vår nuvarande uppfattning av ärftligheten kan det knappast lida något tvivel, att vårt släktes utveckling mot det bättre eller sämre, dess förädling eller urartning, i väsentlig grad beror på huruvida de kommande generationerna övervägande rekryteras från den i fysiskt och psykiskt avseende värdefullare eller från den sämre utrustade delen av föregående generation. I sina strävanden att förbättra föräldraurvalet, vare sig detta sker genom att begränsa de förutnämnda kontraselektoriska faktorernas inverkan eller genom andra mera direkta åtgärder, kan eugeniken naturligtvis slå in på två olika vägar: den kan antingen sträva att höja äktenskapsfrekvensen och fruktsamheten hos de bättre samhällselementen (positiv eugenik), eller ock söka att inskränka propagationen av de kroppsligt, intellektuellt och moraliskt mindervärdiga elementen (negativ eugenik).
Då man uppenbarligen ej kan sätta i fråga att på lagstiftningens väg tvinga folk att gifta sig och skaffa ett större antal barn till världen, måste den positiva eugeniken inskränka sig till indirekta åtgärder och har därvid i första rummet att rikta sin uppmärksamhet på sådana förhållanden av ekonomisk eller annan art, som kunna hindra eller fördröja de dugliga individernas äktenskap, eller som kunna föranleda en frivillig inskränkning av barnantalet, utan verkligt trängande motiv. Det måste ordnas så, att friska, präktiga människor kunna gifta sig, medan de ännu äro unga, och att det icke blir en börda, ett straff, utan en direkt fördel även i yttre avseende att ha barn.
Man hör ofta klagomål över den avtagande äktenskapsfrekvensen i vårt land, men vad har staten — frånsett några anspråkslösa egnahemslån och ett minimalt skatteavdrag för minderåriga barn — hittills egentligen gjort för att ändra detta förhållande?
