resultat måste ovillkorligen den positiva eugeniken kompletteras med åtgärder i negativ riktning. Vill jag ha en god skörd på min åker, är det icke nog att öka det goda utsädet, utan jag måste även taga mina mått och steg för att hindra ogräset att föröka sig.
I fråga om de medel, som den negativa eugeniken kan använda för att nå sitt mål, ligger det närmast till hands att tänka på restriktiva lagbestämmelser beträffande rätten att ingå äktenskap. Såsom bekant har denna fråga för icke länge sedan diskuterats inom Svenska läkaresällskapet och därjämte blivit föremål för en grundlig utredning av den medicinska fakulteten i Uppsala, som, närmast på uppdrag av medicinalstyrelsen, för lagberedningens räkning haft att yttra sig angående de medicinska synpunkter, som böra vinna beaktande vid en blivande reform av vår äktenskapslagstiftning.
I sitt yttrande, som i dagarne blivit tillgängligt i bokhandeln[1] framhåller Fakulteten kraftigt önskvärdheten av att icke blott fallandesot (av ärftlig natur), sinnessjukdom och sinnesslöhet, utan även andra ärftliga själsabnormiteter, såsom förbrytareanlag, sexuell perversitet, dipsomani o. d., stadgas såsom äktenskapshinder på grund av den stora fara dessa sjukliga tillstånd innebära för de efterkommandes andliga hälsa och utveckling. Även en person, som förut varit sinnessjuk, men för tillfället kan synas botad, är mycket ofta bärare av ett sjukligt arv, som i sin tur kan överföras på barnen, och bör därför enligt Fakultetens mening träffas av samma förbud, för så vitt ej kan visas, att hans sjukdom varit betingad av yttre orsaker. — Naturligtvis kan det tänkas vissa fall, för vilka en dylik lagbestämmelse skulle innebära en överflödig stränghet, t. ex. då äktenskapet på grund av endera kontrahentens ålder eller av andra skäl kan förväntas bli barnlöst, likaväl som andra fall, där de rashygieniska betänkligheterna möjligen uppvägas av andra hänsyn (t. ex. till redan förefintliga barn), och Fakulteten föreslår därför, att i dylika undantagsfall kunglig dispens på vissa villkor må kunna erhållas.
Även den utpräglade alkoholismen innebär otvivelaktigt en högst betydande risk från ärftlighetshygienisk synpunkt. Det sjukliga begäret efter berusningsmedel synes ofta vara ett uttryck för en svår neuropatisk belastning och kan följaktligen överföras genom arv, men därjämte torde missbruk av spritdrycker, såsom ovan antytts, även direkt kunna försämra avkommans beskaffenhet. Huru önskvärt det alltså än vore, att en del alkoholister hindrades att fortplanta sig, har Fakulteten ej ansett sig böra föreslå, att i lagstiftningen alkoholism upptages såsom särskilt äktenskapshinder. Huvudskälet har varit svårigheten, för att icke säga omöjligheten att på vetenskapens nuvarande ståndpunkt angiva en formulering, som bestämt avgränsar de i eugeniskt avseende farliga fallen från
- ↑ Uppsala Medicinska Fakultets yttrande till Kungl. Medicinalstyrelsen med anledning av förestående revision av äktenskapslagstiftningen. Uppsala & Stockholm , 1911. Almqvist & Wiksell. 86 sidor. Pris 1,25.
