Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
8
Glädjen.
Till jorden milda makter stundom sända
en engel för att bringa mänskan frid,
att trösta henne under lifvets strid,
i hennes hjärta hoppets gnista tända.
Vi glädje kalla den af alla kända,
till alla komna engeln, ljuf och blid,
men som att dröja kvar har aldrig tid,
som måste, som han kommer, återvända.
Ty blott en stund han får mot smärtan skydda,
blott för en stund han hopp och tröst oss bringar:
en engel kan på jorden ej bli kvar.
Och därför snart han höjer sina vingar
och sväfvar bort ifrån vår låga hydda
till blåa rymden, där sitt hem han har.
