98
sina banditer så skickligt, att det blev oss nästan omöjligt att tränga oss fram genom hans område. Detta åstadkom han genom att påtvinga dem en sträng disciplin, åt vilken han gav eftertryck genom grymma bestraffningar, en metod, som gjorde dem fruktansvärda, men medförde oväntade resultat, såsom min berättelse skall visa. Hade han inte pryglat sin egen närmaste man — men mera om den saken i sinom tid.
Det är många svårigheter förknippade med ett återtåg, men det stod klart för oss att ingenting annat var att göra, och därför började Masséna att skyndsamt sända bagageträngen och de sjuka från Torres Novas, där högkvarteret var förlagt, till Coimbra, den närmaste befästa stationen på vår etapplinje. Detta kunde emellertid icke ske obemärkt, och friskarorna började genast uppträda i allt tätare svärmar på våra flanker. En av våra divisioner, Clausels, befann sig jämte en brigad av Montbruns kavalleri långt söder om Tajo, och det var alldeles nödvändigt att underrätta dem om att vi ämnade draga oss tillbaka, då de eljest skulle bliva lämnade utan understöd i hjärtat av fiendeland. Jag minns att jag undrade, hur Masséna skulle kunna klara skivan, ty vanliga kurirer skulle aldrig lyckas komma igenom, och mindre detachement skulle med all säkerhet bliva nedgjorda. På ett eller annat sätt måste en order att draga sig tillbaka framföras till dessa trupper, om icke Frankrike skulle förlora fjorton tusen man. Föga anade jag, att jag, överste Gerard,
