102
ur rummet, men marskalken lade sin hand på min axel och höll mig tillbaka.
»Ni skall få veta allt, och då skall ni förstå för vilket högt mål ni riskerar ert liv», sade han. »Femtio mil söderut härifrån, på andra sidan Tajo, befinner sig general Clausels armé. Hans läger ligger nära en bergstopp, som kallas Sierra d'Ossa. På krönet av denna bergstopp är en vårdkas uppförd, och där ligger en fältvakt. Det är överenskommet oss emellan att han, om han vid midnattstid får se vår vårdkase brinna, skall till svar antända sin egen och sedan genast draga sig tillbaka till huvudarmén. Om han inte ofördröjligen ger sig av, måste jag draga mig tillbaka utan honom. I två dagar har jag nu försökt giva honom det överenskomna tecknet. Han måste få det i dag, eljest lämnas hans armé efter och kommer att bli förstörd.»
Åh, mina vänner, vad mitt hjärta svällde av stolthet, då jag fick höra vilken härlig uppgift lyckans gudinna anvisat mig! Om mitt liv skonades, skulle jag här skära en ny glänsande lager. Skulle jag åter dö, så vore det en död, värdig ett sådant liv. Jag sade ingenting, men tvivlar inte på att alla de ädla tankar som trängdes inom mig avspeglades i mitt ansike, ty Masséna fattade min hand och tryckte den.
»Där är kullen, och där är vårdkasen», sade han »Mellan er och den äro den där friskarehövdingen och hans män. Jag kan inte detachera en större avdelning i och för detta uppdrag, och ett mindre detachement skulle bliva tillintetgjort. Därför an-
