att hon är en kvinna och inte kan motstå en ung och stilig husar. Under det jag väntade, gingo de tre gynnarna in på krogen, ty det var en varm dag, och de voro törstiga efter sitt arbete. Med blixtens fart kilade jag fram från mitt gömställe, klättrade upp på vagnen och kröp in i ett av de tomma faten. Det hade botten, men var utan lock och låg med den öppna ändan inåt. Där kröp jag ihop som en hund i sin koja med knäna uppdragna till hakan, ty faten voro inte just stora och jag har en väl utvecklad figur. Som jag nu låg där, kommo de tre bönderna ut igen, och strax därefter hörde jag över mig en duns, som tillkännagav, att det kommit ett fat över det, i vilket jag gömt mig. De staplade upp en sådan mängd på vagnen, att jag undrade hur jag någonsin skulle kunna komma ut igen. Men — först då man väl är över Rhen, kan det vara tid att tänka på, hur man skall kunna komma över Weichsel, och jag betvivlade inte, att om lyckan och min egen fyndighet fört mig så långt, skulle de föra mig vidare.
Vagnen var snart fullpackad, och de gåvo sig i väg. Där jag låg i min tunna log jag i mjugg vid varje steg, ty det förde mig närmare det eftersträvade målet. Det gick långsamt framåt, och bönderna gingo vid sidan om vagnarna. Det förstod jag därav, att jag hörde deras röster tätt intill mig. De tycktes mig vara några riktiga muntergökar, ty de skrattade hjärtligt hela tiden. Vad de hade roligt åt kunde jag inte uppfatta. Ehuru jag talar deras språk rätt bra, kunde
