8
mästaren i Milano hade slagit an på honom. Den gynnaren var en god fäktare, och det var en lycka för de franska vapnens anseende, att det var jag som blev hans motståndare. Han förtjänade för resten en läxa, ty om man inte tycker om en primadonnas sång, så kan man då åtminstone hålla munnen. Det var olidligt att se en vacker kvinna offentligen förolämpas, så att sympatierna voro då helt och hållet på min sida, och sedan affären väl bragts ur världen och mannens änka pensionerats, utsåg Suchet mig till ordonnansofficer, och jag följde honom till Venedig, där jag hade det sällsamma äventyr, som jag nu vill berätta för er.
Ni har inte varit i Venedig? Nej — det är ju sällsynt att en fransman reser. Vi voro emellertid stora turister på den tiden. Från Moskva till Kairo hade vi rest lite varstans, men vi kommo i större sällskap än som var trevligt för dem som vi besökte, och vi hade våra pass i föreställarna. Det blir en svår dag för Europa en gång då fransmännen börja resa igen, ty visserligen äro de tröga, då det gäller att lämna sina hem, men när de äntligen gjort det, vet ingen hur långt de gå, om ide hava en sådan vägvisare som vår lille man. Men de stora dagarna äro förbi, och de store männen äro döda, och här sitter jag, den siste bland dem, och dricker vin från Suresnes och talar om gamla historier i ett kafé.
Men det var ju om Venedig jag skulle tala. Människorna där leva som vattenråttor på en gyttjig flodbank, men husen äro mycket vackra och kyrkorna,
